Salomons kärlek till visheten
28.03.2013 09:57
Salomos kärlek till visheten 8:1-21
1Hon sträcker sig med kraft från öster till väster,
och hon styr skickligt allt.
2Hon blev mig kär; jag valde henne i min ungdom
och strävade efter att göra henne till min brud.
Jag greps av åtrå efter hennes skönhet.
3Hon lyser med sitt höga ursprung, ty hon lever hos Gud,
och världsalltets härskare älskar henne.
4Hon är ju invigd i Guds kunskap
och tar del i hans verk.
5Om rikedom är något att sträva efter i livet,
vad är då värdefullare än visheten som frambringar allt?
6Om klokhet kan uträtta något,
vem i världen är då en större konstnär än hon?
7Och om någon älskar rättfärdigheten,
så är det genom hennes mödor som dygderna kommer:
hon lär ut måttfullhet och klokhet,
rättrådighet och mod -
det bästa en människa kan äga i livet.
8Och skulle någon därtill längta efter lärdom,
så känner hon det förflutna och kan förutse framtiden.
Hon förstår sig på tänkespråk och kan lösa gåtor,
tecken och under känner hon till på förhand,
och hon vet hur tider och skeden skall sluta.
9Henne föresatte jag mig alltså att föra hem och leva med,
ty detta visste jag:
Med sina råd skall hon ge mig framgång,
hon skall uppmuntra mig i bekymmer och sorg.
10Tack vare henne får jag ära bland människorna,
redan som ung blir jag hedrad i de gamlas krets.
11Jag kommer att visa skarpsinne som domare
och bli beundrad av de mäktiga.
12De skall vänta när jag är tyst
och lyssna när jag yttrar mig,
och om jag talar länge skall de tiga vördnadsfullt.
13Tack vare henne får jag odödlighet,
jag lämnar ett outplånligt minne åt kommande släkten.
14Jag skall styra hedningarna,
folken skall läggas under mig
15och fruktansvärda tyranner darra när de hör om mig.
Jag skall visa mig god för folket och tapper i krig.
16När jag kommer hem skall jag vila ut hos henne,
ty i umgänget med henne finns ingen bitterhet.
Att leva med henne vållar ingen smärta
utan ger bara lust och glädje.
17När nu mina tankar rörde sig kring detta
och jag begrundade för mig själv
att odödlighet kommer av släktskap med visheten
18och goda njutningar av vänskap med henne
och outtömlig rikedom av hennes trägna mödor
och klokhet av övning i hennes sällskap
och berömmelse av att man lyssnar till hennes ord -
då gav jag mig på vandring för att försöka vinna henne.
19Jag var en frisk och stark ung man
som hade fått en god själ,
20eller snarare: jag var god
och hade därför fått komma till en ofördärvad kropp.
21Men jag visste att bara Gud kunde ge mig det jag ville ha;
och redan det är klokhet, att veta vems gåva detta är.