Salomon finner visheten
28.03.2013 09:35
Salomo finner visheten 7:1-14
1Också jag är dödlig, en människa som alla andra,
en ättling till den förste, han som formades av jord.
Min kropp tog form i en moders liv
2under tio månaders tid; jag bildades i hennes blod
genom en mans säd under nattlig kärleksnjutning.
3Och när jag föddes drog jag in samma luft som andra
och lades på samma jord som bär oss alla,
under samma gråt som är varje människas första ljud.
4Jag måste lindas och skötas med omsorg,
5ty inte ens en konung börjar sin tillvaro på annat sätt:
6för alla finns en enda väg in i livet, och en enda väg ut.
7Därför bad jag till Gud, och han gav mig klokhet.
Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig.
8Jag valde visheten framför spiror och troner
och höll rikedom för intet i jämförelse med henne.
9Inte ens den dyrbaraste ädelsten satte jag lika högt,
ty bredvid henne blir allt guld till värdelös sand
och silver räknas som smuts på marken.
10Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet
och ville hellre äga henne än dagens ljus,
ty skenet från henne slocknar aldrig.
11Men med henne kom också allt annat gott till mig;
det låg omätlig rikedom i hennes händer.
12Jag gladdes åt alla dessa ting,
ty visheten härskar över dem,
men jag visste ännu inte att hon också är deras moder.
13Det jag lärde mig utan baktankar
lär jag ut utan missunnsamhet.
Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv,
14ty den är en outtömlig skattkammare för människorna.
De som utnyttjar den vinner Guds vänskap,
fostrans gåvor öppnar vägen till honom.