Salomo finner visheten

¹ Också jag är en dödlig människa, lik alla andra,
och en avkomling av den stoftvarelse som först blev danad.
Under tio månaders förlopp fick jag kroppslig gestalt, i en moders liv;
² den bildade sig i blod ur en mans säd och genom njutningsfylld omfamning.
³ Och när jag föddes, begynte jag andas samma luft som alla andra,
jag föll ned på den jord som bär oss alla,
och mitt första ljud var en gråt, lik alla andras;
⁴ i linda blev jag uppfödd under trägna omsorger.
⁵ Ty ingen konung har på annat sätt begynt sin tillvaro;
⁶ nej, enahanda är allas ingång i livet och lika deras utgång.

⁷ Därför bad jag, och förstånd blev mig givet;
jag åkallade, och vishetens ande kom till mig.
⁸ Jag höll visheten förmer än spira och tron;
rikedom räknade jag för intet i jämförelse med henne,
⁹ och oskattbar ädelsten aktade jag ej lika med henne.
Allt guld är ju bredvid henne en handfull grus,
och såsom ler är emot henne silver att akta.
¹⁰ Högre än hälsa och fägring älskade jag henne,
och jag ville hellre äga henne än solens ljus,
ty det sken som hon sprider slocknar aldrig.
¹¹ Dock, med henne kom mig allt annat gott till del
och omätlig rikedom genom hennes hand.
¹² Jag fröjdade mig vid allt detta, då ju visheten regerar däröver,
men jag visste icke ännu att hon också är dess alstrarinna.
¹³ Utan listig beräkning tog jag emot hennes lärdomar,
utan missunnsamhet delar jag ock med mig av dem;
jag gömmer icke undan hennes rikedomar.
¹⁴ Ty hon är en outtömlig skatt för människorna,
och om de bruka den, förvärva de sig Guds vänskap,
välbehagliga inför honom för de gåvor som komma av undervisningen.

Visdomens gåvor och egenskaper

¹⁵ Men mig give Gud att kunna tala såsom jag ville,
och att tänka på ett sätt som är hans gåvor värdigt.
Han är ju den som både vägleder visheten själv
och för de visa på rätta vägen.
¹⁶ Ty av honom bero både vi själva och vårt tal,
allt vad förstånd heter och all kunskap i livets värv.
¹⁷ Ja, det är han som har givit mig osvikligt vetande om tingen,
så att jag känner världens byggnad och elementens verkningskraft,

¹⁸ tidernas begynnelse och slut och mitt,
solståndens växlingar och tidsavdelningarnas skiften,
¹⁹ årens kretslopp och stjärnornas ställningar,
²⁰ varelsernas egenskaper och de vilda djurens skaplynnen,
andarnas makt och människornas tankar,
växternas olika arter och rötternas krafter.
²¹ Vad som är fördolt och vad som är uppenbart, allt har jag lärt känna.
²² Ty visheten, hon som är mästare i allt, har undervisat mig därom.

Ty i henne finnes en ande som är förnuftig, helig,
ensam i sitt slag, mångfaldig, fin,
rörlig, genomträngande, obesmittlig,
klar, okränkbar, vän till det goda, skarp,
ohämbar, välgörande, ²³ människoälskande,
fast, orubblig, obekymrad,
en som förmår allt och övervakar allt,
och som går in i alla andra andar
vilka äro förnuftiga, rena och av fullkomlig finhet,
²⁴ Ja, visheten är det rörligaste av allt rörligt
och tränger igenom och går in i allt, till följd av sin renhet.
²⁵ Ty hon är en fläkt av Guds kraft
och ett ogrumlat utflöde av den Allsmäktiges härlighet;
därför kan intet besmittat komma vid henne.
²⁶ Ja, hon är ett återsken av det eviga ljuset
och en klar spegel, som återspeglar Guds verksamhet,
och en avbild av hans godhet.
²⁷ Fastän hon är en, förmår hon dock allt,
och fastän hon själv förbliver den hon är, förnyar hon allt annat.
Från släkte till släkte flyttar hon in i fromma själar
och gör människor till Guds vänner och till profeter;
²⁸ ty Gud älskar allenast den som bor samman med visheten.
²⁹ Ja, hon är skönare än solen
och förmer än hela stjärnhimmelen.
Jämföres hon med dagsljuset, är det hon som får företrädet;
³⁰ ty detta avlöses av natten,
men över visheten har ondskan ingen makt.
^8:1 Hon sträcker sig i full kraft från världens ena ända till den andra,
och hon styr allting väl.