De mäktigas ansvar

¹ Hören nu, I konungar, och kommen till förstånd,
tagen emot lärdom, I som domen jordens ändar,
² lyssnen, I som råden över många,
och som yvens över folkens skaror.
³ Ty av Herren är makten eder given
och väldet av den Högste;
han skall ock pröva edra gärningar
och utrannsaka edra rådslag.
⁴ I ären väl tjänare i hans rike,
men haven icke styrt rättrådigt;
I haven ej tagit lagen i akt
och icke vandrat efter Guds vilja.
⁵ Fruktansvärd skall han med hast komma över eder,
ty högt uppsatta få sträng dom.
⁶ Den ringe kan ju få tillgift och nåd,
men de mäktige skola med maktens stränghet prövas.

⁷ Ty han som är herre över allting har ej anseende till personen
och har icke någon försyn för storhet.
Han har ju själv skapat både små och stora,
och han bär lika omsorg om alla.
⁸ Men de väldige förestår en sträng rannsakning.

⁹ Till eder, I härskare, ställas därför mina ord,
för att I skolen lära eder vishet och undgå att falla.
¹⁰ Ty de som hålla det heliga i helgd, de skola aktas heliga,
och de som hava vunnit insikt däri skola finna försvar.
¹¹ Så haven då begär efter mina ord;
längten efter dem, så skolen I bliva undervisade.

¹² Strålande och ovansklig är visheten,
och hon varsnas lätt av dem som älska henne;
hon låter sig finnas av dem som söka henne,
¹³ ja, hon skyndar att själv göra sig känd av dem som åtrå henne.
¹⁴ Den som bittida söker henne behöver icke möda sig,
ty han skall finna henne sittande vid sin dörr.
¹⁵ Ja, att hava henne i tankarna är höjden av förstånd;
och den som vakar för hennes skull, han bliver snart fri ifrån bekymmer.
¹⁶ Hon går ju själv omkring och söker dem som äro henne värdiga
och uppenbarar sig hult för dem på deras stigar
och kommer dem till mötes i alla deras planer.
¹⁷ Ty vishetens rätta begynnelse är begär efter undervisning;
¹⁸ men åstundan efter undervisning är kärlek till henne,
och kärlek är att hålla hennes bud;
men att akta på buden är att försäkra sig om oförgänglighet,
¹⁹ oförgänglighet åter leder till att man får vara nära Gud:
²⁰ alltså för begär efter vishet upp till konungavälde.
²¹ Därför, I folkens härskare, om I finnen behag i troner och spiror,
ären då visheten, så skolen I få regera evinnerligen.

²² Men vad visheten är, och huru hon blev till, det skall jag förkunna;
jag skall icke dölja hennes hemligheter för eder.
Nej, ända ifrån det hon först blev till skall jag utrannsaka henne
och lägga kunskapen om henne i dagen.
Jag skall ingalunda gå på sidan om sanningen,
²³ ej heller sida vid sida med den hålögda avunden,
ty denna har ingen gemenskap med visheten.
²⁴ När de vise äro många, går det världen väl,
och en förståndig konung är folkets välfärd.
²⁵ Låten därför undervisa eder genom mina ord,
så skall det lända eder till gagn.